21/4

Hej på er! Sitter på torget i Los Arcos, in the middle of nowhere. Har tagit in på ett mycket enkelt ställe men har badkar! Oj vad snabbt kraven på tillvaron ändras. 30 tunga kilometer idag men mår så gott. Dumpar nog 2kg bra att ha grejor i morgon så går det nog lättare. Hopps allt är bra med er.

Jag har inte berättat att jag gjort en blogg av hennes SMS...ska jag?/A

Så rätt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article6764074.ab

Äntligen

Länge har jag tänkt och länge har A tjatat på att jag ska följa med dagis ut i skogen för att se hur de har det därute. De går till skogen tre dagar i veckan och under de varmare årstiderna så äter de också lunch där.

Eftersom kvällen innan blev sen pga avlusnning så var vi lite långsamma på morgonen. Självklart kom vi inspringande på gården när alla stod klara vid grinden. Varför är det alltid så? Ställde in oss i ledet och gick. Vägen till skogen är inte lång men intressant. Precis utanför grinden hade en häst gått förbi och bajsat. Bajset rök fortfarande! Förbi stallet och hästarna som togs ut i hagen. Hela vägen var det isbana. Vissa barn druttande omkull var tionde meter men ingen var ledsen över det.

Väl i skogen skulle den låsas upp med nyckel" och sång. Barnen delades upp i sina grupper och Äventyrarna gick på jakt efter en ny "Äventyrarplats". Spännande uppdrag. Vi satte oss ner. Direkt på marken! Kan man göra så? tänkte jag. Visst kan man det, jag ville ju inte vara sämre. Lite prat och en uppgift med kottar utfördes och så var det dax för matsäcken. Gott med kaffe och smörgås i vita vinterskogen.

Att se barnen springa runt, bygga på kojor, klättra och allt annat man kan göra i skogen gjorde mig glad. De har det verkligen bra där.

Efter en timmes lek så bar det hemmåt igen på den isiga vägen med obligatoriskt rull nedför backen nästan framme vid dagis. Nu var man riktigt sugen på lunch. Laxbullar skulle det bli men tji fick vi, helt vanliga fiskbullar blev det. Efter lunch med trevligt samtal med glada 5-åringar bestämde en trött A att vi skulle gå hem. Vila framför TVn var vad tjejen nu behövde för att orka bada i simhallen på kvällen.

Många föräldrar på dagis är så otroligt kritiska till det mesta. Dessa föräldrar borde verkligen vara med och se hur bra barnen har det!

Lång väntan

Efter många veckors väntan och letande så har de "äntligen" gett sig till känna. Huvudlössen! Har luskammat och luskammat tjejerna i veckor då M har haft klåda i huvudet. Klåda har hon alltid haft, mer eller mindre men det har känts som om det är vår tur nu.
Idag så var det dax för den från skolan beordrade luskontrollen. Först hittade jag ingen men så plötsligen låg det något på det vita papperet som rörde sig. Ingen tvekan, en lus! M skrek, J hyperventilerade och backade, A var nyfiken och jag skrattade åt resten av familjens reaktioner. Det beskriver våra peronligheter ganska väl. I M's hår fanns "bara" ytterligare 5 löss.
J åkte gärna till Apoteket för att köpa lusmedel medan jag fortsatte kamningen. A och jag hade mörka ägg men inga levande löss. J hade bara mjäll...
Så nu sitter jag här med lusmedel i håret och har veckor med noggrann luskamning framför mig.

Min humoristiska dotter

Min 5-åring är en skärpt tjej med mycket humor. Tidigare i veckan hade de skidskola med dagisfröken Ann. Då frågar 5-åringen: Går det bra om vi kallar dig Skid-an?

Åter till vardagen

Jaha, då var man åter på banan. A började på dagis igen efter långt jullov. Det var blandade känslor men det var en glad tjej jag hämtade med pulka i eftermiddags. Väl hemma så tog det en kvart, sen sov hon på soffan. Hjälp, vad gör man med en middagssovandes femåring? Hur länge får hon sova utan att rubba den noga tillbakavända vardagstiden?

Imorgon börjar M i skolan. Sen är allt som vanligt igen!

Hur dum får man vara?

M's fröken har en öppen sida på Facebook, dvs allt på den utan att vara "vän" med henne. Där skriver hon hur trött hon är på vårat område och kommun och att hon inte vill jobba kvar. Hur smart är det att basunera ut det till allt och alla? Inte kommer det ge mer ro i en redan lite skakig skola. Och om hon nu är på jobbjakt så är det väl inte helt omöjligt att en potentiell arbetsgivare letar efter henne på Facebook och där gör ett minst sagt smart intryck. Jag själv är troligen letad efter på Facebook med jämna mellanrum med tanke på mitt jobb. Men jag är noga med vem som kan läsa om mig. Jag menar inte att hon inte får tycka vad hon vill eller supa sig dyngrak bara för att hon är lärare. Men man kan välja sin kanal och kanske göra den lite smalare. Sen kan man ju fråga varför jag sökte på henne, om jag inte vill veta. Att jag gjorde det ångrar jag nu starkt, då jag känner mig underskattad. Dessutom känns det jobbigt att min dotter har en så uppenbart oengagerad lärare.